Sverige utvisar hbtq-personer till tortyr – ansvariga politiker måste ingripa

I mitten av augusti i år utvisade Sverige en homosexuell man till Bangladesh. Ganska omgående efter ankomsten utsattes mannen för tortyr och fick veta att han skulle föras till ett fängelse nära den indiska gränsen. Detta berättade han för RFSL:s flyktinghandläggare, som varit med och drivit hans fall hos de svenska migrationsmyndigheterna, i ett mail. Efter detta mail har det varit tyst från mannen och hans vidare öde känner vi alltså inte till.

RFSL är varje år inblandade i cirka 130 fall som rör asylsökande hbtq-personer. Enligt vår uppfattning sker felaktiga avslagsbeslut alltför ofta för att de ska kunna kallas olyckliga undantag. Ofta baseras avslagsbesluten på godtyckliga spekulationer från Migrationsverkets handläggare kring vad som krävs för att vara en trovärdig hbtq-person. Det är vår bestämda uppfattning att lagstiftarens intention inte efterlevs. Sverige avslår asylansökningar från personer som kommer från länder där de riskerar att straffas om de till exempel inte döljer sin sexuella läggning.

Under det senaste året har vi bland annat haft fall där Migrationsverkets handläggare haft synpunkter på följande: antalet sms som personer som är ihop med varandra ska skicka till varandra för att det ska vara trovärdigt att de har en relation; att personer som är homosexuella ska besöka träffställen för homosexuella, även om de känner att de inte har ett behov av detta eftersom de lever i en relation; att en man från Irak ska kunna reda ut huruvida han är homosexuell eller bisexuell, samt kunna berätta hur många män han haft sex med i Irak; att en man från Uganda ska kunna redogöra för sin insyn i hur han genom att han haft relationer med män bryter mot ”det normativa i det ugandiska samhället”; att en kvinna från Nigeria ska kunna beskriva situationen då hon berättade för sin mamma om att hon är lesbisk; och att en ensamkommande pojke från Marocko utförligt ska kunna svara på frågor om sina känslor inför den egna sexuella läggningen.

Denna fokusering på asylsökande personers förmåga att resonera kring sin identitet är fullständigt orimlig. De globalt sett mycket stora skillnaderna när det gäller synen på, tolkningen av och förståelsen av identiteter och sexuella praktiker är välkända. Inte alla som har sexuella relationer med personer av samma kön identifierar sig som homosexuella eller bisexuella. Transidentiteter och synen på kön varierar stort över världen. Och så vidare. Det är inte ett fungerande system att Migrationsverkets handläggare avkräver asylsökande att de ska kunna redogöra för sin identitet och sina känslor och självreflekterande analyser kring denna identitet på ett sätt som handläggarna, utifrån sin egen normativa förståelse av identiteter och praktiker, har en föreställning om att alla hbtq-personer i hela världen borde kunna. Det är givet att det finns en överhängande risk att en sådan bedömning kommer att präglas av handläggarens egna föreställningar och förståelser. Det är också mycket troligt att personer som kommer från länder där till exempel samkönade sexuella handlingar är kriminaliserade, kan ha svårare än andra att hitta andra människor att identifiera sig med och att reflektioner kring den egna identiteten därför blir än svårare.

Migrationsverket borde i sina bedömningar fokusera på hur förföljelsen sett ut, själva anledningen till att personen söker asyl, snarare än att försöka bedöma personens tillhörighet eller av omgivningen uppfattade tillhörighet till en grupp. Det är vad som hänt som ska stå i fokus, och vad som riskerar att hända vid en utvisning eftersom asylprövningen ska vara framåtsyftande. Är det möjligt att leva i ursprungslandet utan att behöva dölja sexuell läggning eller könsidentitet – givet det vi känner till om landet, och personens berättelse om vad som hänt hen?

Utlänningslagen förtydligades 2006. Lagstiftarens intention var att det bland annat skulle bli tydligare att det är möjligt att få asyl i Sverige om en förföljs på grund av sin sexuella läggning eller sitt kön. Sedan 2007 har Migrationsverket genomfört en mängd olika kompetenshöjningar med inriktning på hbtq-frågor. Tyvärr måste vi konstatera att dessa satsningar inte har haft tillräcklig effekt. Asylprövningarna är fortfarande inte rättssäkra. Åtta år är en alldeles för lång tid för att försöka få ordning på hanteringen hos en myndighet. Bollen måste anses vara tillbaka hos lagstiftaren vid det här laget. Utlänningslagen måste ses över.

Idag är det val.
Här  kan du få en tydlig översikt över vad partiernas kandidater tycker i frågan om översyn av utlänningslagen.

 

Aino Gröndahl, jurist och biträde för asylsökande
Jasminé Mehho, projektledare RFSL Newcomers
Stig-Åke Petersson, flyktinghandläggare RFSL
Sooz Romero, verksamhetsledare RFSL Newcomers
Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL

Lämna kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>