Varför 18-årsgränsen bör tas bort- Gästbloggare

Nu kommer ett gäng väl valda gästbloggare att ta ton här i valbloggen. De kommer genom sina texter förtydliga våra valkrav och fortsätta att upplysa och sätta press på makthavare. Först ut: Hanna Hannes Hård och Carl Åkerlund!

 

Transformering.se är RFSL Ungdoms sajt för unga transpersoner. Här finns massor av information om bland annat vård, rättigheter, sex och relationer samt möjlighet att skicka frågor till transmejlen. Vi som är redaktörer för sajten heter Hanna Hannes Hård och Carl Åkerlund och vi ser avskaffandet av 18-årskravet för byte av juridiskt kön som en av de viktigaste transpolitiska frågorna.

Fastställelse av rätt juridiskt kön – det vill säga det juridiska kön som stämmer överens med ens könsidentitet – är numera enbart en ”pappersprodukt”. Förra året avskaffades efter många års kamp det steriliseringskrav som tidigare hängde ihop med juridisk fastställelse. Sedan år 2013 behöver personer med transsexualism inte längre ge upp sina möjligheter att få egna biologiska barn för att få ett juridiskt kön som speglar den egna könsidentiteten.

Vi upplever att många som invänt mot ett avskaffande av 18-årskravet utgått från rena felaktigheter. Särskilt syftar vi då på att det skulle handla om att värna unga personer från irreversibla kroppsliga ingrepp. Juridiskt könsbyte är inte längre förknippat med några ingrepp i kroppen över huvud taget. Det handlar om att ändra i register, att få nytt personnummer, rätt bokstav i sitt pass. Fastställelse av juridiskt kön innebär sedan förra året inte längre något krav på borttagande av könskörtlarna eller att man inte får ha könsceller sparade för att kunna använda dem i framtiden. Den grunden för 18-årskravet har alltså fallit.

Vidare får transsexuella och intergenderpersoner som ännu inte fyllt 18 år redan i dag genomgå ingrepp och behandlingar som har permanenta effekter på kroppen. Hormoner och bröstkorgskirurgi är livsavgörande för många unga transpersoner och kan i dag ges till personer som har flera år kvar till sin 18-årsdag. Ska politiker begränsa ungdomars rätt till sådan behandling också, trots att den räddar liv? Vi tycker att det är djupt problematiskt att beslutsfattare leker läkare och håller på 18-årskravet som en form av utpressning, med förevändningar om att det är av omtanke om unga personers hälsa. Berörda läkare är eniga om den oerhörda vikten av att unga transsexuella har tillgång till hormoner och annan vård. Politiker som inte förmår lyssna på unga transpersoner måste åtminstone kunna lyssna på de läkare som också pekat på de stora hälsovinsterna med att avskaffa 18-årskravet.

Den farhåga vi oftast möter från unga transpersoners närstående är: ”Tänk om hen ångrar sig”. Det är en oro som är viktig att svara på och möta med professionalitet, erfarenhetsbaserad kunskap och dialog mellan närstående och den unga transperson det berör. Tyvärr händer det att denna privata oro kidnappas av transfoba debattörer och används ensidigt som argument för att inte låta unga transpersoner fatta beslut om sitt eget juridiska kön. Enligt vår erfarenhet är risken för att unga transpersoner fattar beslut de senare ångrar mycket liten. Den uppfattningen delar till och med den nuvarande hbt-ministern Erik Ullenhag (FP), som i en intervju med tidskriften Ottar tidigare i år svarade att han inte delade den tvekan som Könstillhörighetsutredningen år 2007 gav uttryck för: ”Det är inget beslut man tar lättvindigt att man vill byta juridiskt kön”, sa ministern i intervjun. Och om en ung transperson skulle ångra sig är ju det juridiska könet, återigen, enbart en fråga om papper.

I Sverige får personer som är mellan 12 och 18 år, förutsatt att man har tillstånd från vårdnadshavare och att den unga själv anses vara mogen att fatta ett sådant beslut, själva välja namn. Det innebär att man som juridisk pojke får ha traditionella ”flicknamn” och som juridisk flicka bära ”pojknamn” – så kallade könskonträra namn. Man skulle kunna hävda att livet för de flesta personer under 18 år i högre grad påverkas av det namn man har än av personnummer och bokstav i id-handlingarna. Ett namnbyte skulle för en 12-åring kunna ses som ett större beslut än ett juridiskt könsbyte – och båda bytena handlar om att ändra i register, om papper. Men både möjligheten att välja namn själv och byta juridiskt kön är livsavgörande för många unga transpersoner, och vi ser inga giltiga anledningar till att en ung person kan anses vara mogen att ändra det ena men inte det andra.

Ett viktigt faktum när man pratar om juridiskt kön är att många unga transpersoner redan lever som och uppfattas i linje med sin könsidentitet – och därigenom tvingas leva med ”falska” identitetshandlingar, ibland under många år. Att behöva leva med missvisande personnummer och id-handlingar skapar betydande stress och tvingar en att ”komma ut” i många olika sammanhang. Vi känner till transpersoner som undvikit att resa utomlands så länge de inte haft korrekta id-handlingar. Men också inom Sverige förväntas man ofta legitimera sig när man ska resa. När man börjar en ny skola och när man ska delta i en idrott gör sig dessa begränsningar också påminda. Det är inte rimligt att personer under 18 år riskerar att bli outade av sina id-handlingar eller sin juridiska könstillhörighet, med den stress och de säkerhetsrisker det kan medföra. Effekten blir att många unga transpersoner drar sig undan. Vi har på grund av detta både ett folkhälsoproblem och ett demokratiproblem, då unga transpersoner inte kan delta på lika villkor som cispersoner i samhället.

Vi vet genom forskning (bl.a. Ungdomsstyrelsen: Hon hen han) att många unga transpersoner mår dåligt, både psykiskt och fysiskt. Det är alltså viktigt – också krasst samhällsekonomiskt – att insatser riktas för att förbättra hälsan i denna grupp. Ju längre någon mår psykiskt dåligt, desto större kan det framtida behovet av vård tänkas bli. Många unga transpersoner lever sedan tidig ålder i linje med sin könsidentitet. Det innebär att många unga transpersoner tvingas leva med fel juridiskt kön under lång tid. För den som är vuxen kan det vara enkelt att tänka att man kan ”se tiden an”, att ett år eller två inte gör någon större skillnad – men då har man förmodligen glömt hur det var att vara ung. En ung person upplever ofta tid på ett annat sätt än en vuxen. Den som är 14 år nu blir inte hjälpt av att politikerna tar ännu en mandatperiod på sig att inte göra något åt 18-årskravet. Vi vill inte att en till generation unga ska behöva vänta på att politikerna gör utredning efter utredning. Den kommande regeringen behöver avskaffa 18-årskravet, det finns ingen anledning att vänta längre.

I frågan om tvångssteriliseringarna låg politikerna långt efter, och det var ett domstolsbeslut i kammarrätten i Stockholm som slog fast att tvångssteriliseringarna var oförenliga med svensk lag ett halvår innan en nästan enig riksdag (förutom Sverigedemokraterna och några Kristdemokrater) pliktskyldigt beslöt att ändra den redan ogiltigförklarade lagen. Vi hoppas att politikerna lärt sig av detta och väljer att ligga i framkant hellre än leva i det förgångna vad gäller avskaffandet av 18-årskravet.

1 Comment

  1. I begynnelsen prf8vde jeg e5 bruke htoaetrrleetet men ble kastet ut og henvist til dametoalettet selv uten sminke, se5 det er klart dametoalettet passer bedre selv om herre toalett er reinere Man sier jo at ste5 nermere fordi den er ikke se5 lang som du tror for menn men for kvinner gjelder ste5 ikke opp ff8r du er ferdig Trods alt se5 er ne5 toalett der for e5 utff8re noe viktig men jeg har jo hf8rt om transpersoner som drar til dametoalett for e5 barbere seg og det er vel litt verre kansje?

    Reply

Lämna kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>